Det är få saker som uppnår samma känsla som när man iklädd i vadar byxorna går ner mot en spegelblank vattenyta med en härlig höstsol och en bitande kyla. Att sedan lägga ut flugan där man vet att det ska stå fisk och svepa hem den över sten, tång och sjögräs under konstant spänning, för att plötsligt bryta tystnaden då det slår tvärstopp i utrustningen. När man reagerar utan att tänka med en hastig spö rörelse, kanske inte alltid helt kontrollerat för att sedan känna de antingen tunga knyckarna eller de spralliga rusningarna. Att sedan landa en stålblank öring efter en spektakulär drill med akrobatiska konster och bara betrakta de vackra prickarna och kraftfullheten för att sedan leda tillbaka fisken till sitt rätta element, en lycka som är svår att toppa om du frågar mig!
All den här isbelagda kusten gör att man får abstinens, så var tvungen att göra nånting! Jag gav mig då ut på isen en kall natt med Micke för att pimpla lake. Vi trotsade kylan och försökte med alla konstens regler, men med dåligt resultat. Den enda kontakten vi hade på hela kvällen/natten var en fisk som jag tappade, ivrig som man är.
Nu återstår bara att vänta på islossningen så man kan ge sig ut på kusten iklädd i vadar byxorna igen!
//Frödin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar