Lakfiske med Surprise!

Med brist på öppet vatten uppstår en abstinens, en abstinens som är otroligt svår att tillfredsställa, detta leder till drastiska metoder. Vanligtvis är jag inte mycket för isfiske överlag, men min kollega Micke har guidat in mig i ett ganska så spännande isfiske; att pimpla kväll/natte- tid efter lake. Vi skulle idag ge oss ut efter jobbet på årets andra pass, och det skulle bli ett pass att minnas!

Vi hade valt ut en plats vi trodde skulle ge lake, och ganska grov sådan, så när bilen väl var parkerad och flytoverallen satt på började vi vår vandring genom skogen, vi gick och vi gick men inget vatten syntes till. Jag tog fram min telefon och slog på GPSen, vafan Micke, vi går ju åt fel håll sa jag, vi ska åt det hållet sa jag och pekade rakt bakåt. När vi väl hittat isen efter en lång promenad, där det både stöpte och var dubbel is som gjorde det tungborrat och svårt att gå så tog vi fram våra färdigriggade utrustningar och började vår jakt.

Men timmarna gick utan kontakt och hungern slog till, efter korvgrillning och kaffe fortsatte vi fiska, men åter igen utan resultat. Vi beslutade oss för att prova på lite djupare vatten. Men inget hände där heller. Vi bestämmde oss för att gå hem, så jag ställde mig upp och drog då upp tacklet med den lilla mörtbiten en meter, jag stog och knyckte lite och helt utan förvarning sög det till i utrustningen, JA! utropade jag till micke, och vi började drillen, tyvärr satte sig vad jag tror var en liten lake i iskanten och gick loss. Detta resulterade i att vi fortsatte nöta en stund till, micke på bottnen och jag en meter upp. Jag har åter igen några naffsningar och dragningar tills det suger tag ordentligt, men den här gången var jag mer vaken, efter ett hårt motthug och en smärtfri drill möts jag och Micke av den märkligaste laken någon av oss någonsin sätt, men utbrast micke, det är ju ingen lake, det är ju en gös och en stor sådan.

Tyvärr händer inget mer och vi ger oss hemmåt. Men en härlig avslutning på en tuff kväll/natt.

//Frödin

Vinterns tid

Under dessa kalla vinterdagar blir det mycket tid till fundering. De flesta tankarna svävar iväg mot havsöringsjakten med fluga. Senast för några dagar sedan vaknade jag av att jag gjorde ett mothugg i sömnen, högerhanden slog i väggen med en kraft som gjorde att det dånade genom rummet.

Det är få saker som uppnår samma känsla som när man iklädd i vadar byxorna går ner mot en spegelblank vattenyta med en härlig höstsol och en bitande kyla. Att sedan lägga ut flugan där man vet att det ska stå fisk och svepa hem den över sten, tång och sjögräs under konstant spänning, för att plötsligt bryta tystnaden då det slår tvärstopp i utrustningen. När man reagerar utan att tänka med en hastig spö rörelse, kanske inte alltid helt kontrollerat för att sedan känna de antingen tunga knyckarna eller de spralliga rusningarna. Att sedan landa en stålblank öring efter en spektakulär drill med akrobatiska konster och bara betrakta de vackra prickarna och kraftfullheten för att sedan leda tillbaka fisken till sitt rätta element, en lycka som är svår att toppa om du frågar mig!

All den här isbelagda kusten gör att man får abstinens, så var tvungen att göra nånting! Jag gav mig då ut på isen en kall natt med Micke för att pimpla lake. Vi trotsade kylan och försökte med alla konstens regler, men med dåligt resultat. Den enda kontakten vi hade på hela kvällen/natten var en fisk som jag tappade, ivrig som man är.

Nu återstår bara att vänta på islossningen så man kan ge sig ut på kusten iklädd i vadar byxorna igen!

//Frödin

När isen ligger...

Nu när isen ligger få man ägna sig åt annat, i mitt fall långfärdsskridskor och flugbinding.

Slänger upp en bild på en variant av John Kärkis fantastiska B3 Grisen, flugan som har levererat gång på gång!

//Födin